Ni som har barn. Hur gör ni när era barn inte lyssnar ?

När era barn inte hjälper till ?

Gör saker dom inte får göra men gör ändå ?

 

Jag läste precis på facebook om en mamma som dragit in sin 6 års dotters lördagsgodis för att hon inte städa sitt rum. En mamma kommentera och sa att hon gör detsamma..

Är det okej att göra så ?

Är "hot" i hemmet okej ?

 

Jag kan säga om vi ex. är borta och barnen inte lyssnar att om dom inte skärper till sig så går vi hem. När jag vill att mina barn ska hjälpa till att städa och de inte vill så gör vi en lek av det hela. Oftast tävlar vi om vem som kan plocka upp mest fortast..

Eller hur fort dom kan städa sina rum. Jag hjälper oftast till för det tycker de är roligt.

Jag menar jag vill ju ha hjälp med att städa resten av rummen här hemma av dom varför kan vi då inte hjälpas åt att städa även deras egna rum ?

 

Bråkar de, så får de inte leka med varandra på en stund och de måste alltid säga förlåt om de varit dumma..

Men att dra in på ex. mat eller godis skulle jag inte göra, eller som en del andra gör dra in på biobesök, badhus m.m för barnet inte skött sig tidigare.

De kan ibland få timeout på sina rum men jag stänger aldrig igen dörren.

 

Leker de med en sak och gör sådant de inte får göra med den saken så tar jag den ifrån dom en stund tills de lyssnar. Gör de likadant så tar jag den och de får den nästa dag.

 

Mina barn är otroligt dåliga på att lyssna ibland, men jag anser att det är en del av deras utveckling.

 

Hur gör ni där hemma ?

 

Jag anklagar inte någon för att göra fel, alla gör det som känns bäst för dom själva, och som passar dom så länge det funkar.. Jag vet att hota sina barn som det så kallas är en starkt och laddat ord som många blir arga och förtvivlade på när de används mott sina barn..

 

Mycket känslor och tankar snurrar i mitt huvud och det har pågått ett par månader nu..

Jag vill vara öppen men inte för öppen... Jag skulle vilja kunna skriva precis vad jag tänker och känner utan att känna skuld eller behöva skämmas.

Men jag försöker tänka att det är en blogg och i den kanske inte allt ska synas.

 

Det finns en tjej som har en blogg, hon skriver allt nästintill om vad hon känner tycker och gör.

När jag läser den mår jag bra, för hon vågar sticka ut, hon är inte rädd för vad andra ska tycka och tänka.

Det är ju hennes känslor och liv varför ska hon dölja det när det faktiskt är så..

Tycker hon är så modig som vågar stå upp för den hon är.

Hon skriver sådant ingen annan jag tror skulle våga skriva öppet, kanske inte ens säga öppet inför de som ens står en närmast.

Jag önskar jag var lite mer som henne, men med rädsla att bli ogillad och få blickar avstår jag.

 

Alla har vi hemska/jobbiga tankar ibland, jag kanske har det mer eller mindre varje dag..

Jag har insett att jag har en depression och måste ta hjälp, men det gäller ju att ta sig till att kontakta hjälpen.

Men inte ens den orken har jag, eller är jag rädd ? Jag vet inte.

Jag känner hopplöshet och orken håller på att ta slut.

 

Jag döljer det ändå ganska bra för de som står mig närmast för att jag skäms, eller rädslan att inte bli tagen på allvar. Henke ser jag vet, men han visar inte det, eller så förstår han inte.

 

Men jag tror gränsen snart är nådd. Det är tack vare mina barn jag fortfarande står på mina ben, att jag orkar det lila jag gör, allt för deras skull, för att de ska ha de bra.. De är mitt allt, mina älskade barn..

Utan dom hade jag avstått från att spendera mer tid på denna jord. Den ger ingenting, den är bara grym och jag hatar den. Mina barn ger mig en mening..

Mina älskade, underbara guldklimpar, som går mig på nerverna just nu, men de är ändå så fruktansvärt älskade

 

 

.

Bloggandet har verkligen inte prioriteras de senaste dagarna..

När Levi sover då plockar jag här hemma för när han är vaken då är han omöjlig att sätta ifrån sig om man inte sitter nära honom.. Datorn sitter jag en stund vid på kvällen och då är det oftast en serie man kollar ett avsnitt av innan man lägger sig..

Denna vecka har gått väldigt segt.. Vill ha helg och ha min stora älskling hemma..

 

Dagarna går så segt då Levi är som en klängapa och jag får inget gjort. Har är i den perioden då han är svår att roa.. Han vill så gärna vara med Elise och Milian och leka, kanske inte leka som de, men det är så svårt att förklara, men när de springer och har kul ser man hur han lyser upp och han vill springa med :P

När William är här så vill han så gärna röra på sig så som han gör.. Och man ser hur frustrerad han blir..

Jag är verkligen hans ben och det känns i ben, armar och rygg.

 

Han sover ju fortfarande dåligt på nätterna och läste att det kan ha med separationsfasen att göra, stämmer så bra i alla fall. Så fort man går och han märker att man är borta blir han ledsen.. Eller om han inte märkt att jag är borta men sen kommer tillbaka och han ser mig blir han också ledsen..Mysigt på ett sätt såklart då man vet att mamma är ju alltid bäst :) Men det blir ju jobbigt..

6 veckor håller denna fas på ungefär mer eller mindre, Levi har varit så här i 3 veckor nu.

 

Jaja, han sover nu, och jag tar det lugnt för en gångs skull, har tvätt tid 12 så då blir det lite spring med tre barn fram och tillbaka från tvättstugan, tur man i alla fall slipper trappor.

 

Önskar er en fin dag i alla fall :) Ha de gott.

Idag blir Levi 7 månader.. En månad närmre ett år.. Och jag gillar det verkligen inte denna gång..

Det går för fort, och jag tycker tiden kan stanna en stund..

 

Levi är inne i en väldens separationsfas just nu..

Om jag bara försvinner ut ur rummet så gråter han. Speciellt om han märker det.

När han ser att jag kommer tillbaka så gråter han och vill komma direkt upp i famnen..

Mamma är just nu bäst och knappt pappa duger.

 

Han sover fortfarande väldigt dåligt sen över en vecka sen.. Och det är bröstet som är den ända tröst just nu..

Men jag är glad så länge han är nöjd när han får den än att han ska behöva grina hela natten och krångla.

Nu kan man i alla fall ligga och vila även om man inte riktigt får den sömn man behöver.

 

Han är jätte rörlig nu och det känns i armarna.. Han ska gärna stå hela tiden.. Han snurrar och har sig i famnen.

Han har börjar försöka dra sig upp i soffan och famnen, nästan klättrar på en, men än är han för svag/vinglig för det.

Han blir riktigt arg när han inte kan de han vill :P

 

Allt är intressant också, och det ska smakas, kännas och undersökas på ett annat sätt just nu.

Slå med saker så de låter är också kul.

 

Och nu ni, nu hörs han här hemma också, får han inte som han vill skriker han,vilka till bedrövelse ibland och han jollrar massor nu med :)

Det nya är att han smackar med munnen..

Sen när man säger jaa och nickar på huvudet jaa så vickar han på huvudet nej :P Haha så söt är han.

 

Ligga på mage, fortfarande inte så roligt, men nu kan han även resa sig korta stunder på händerna när han ligger på mage, men han är still på samma ställe.. :P

 

Min lilla älskling.. Så kul att se alla framsteg, man älskar att uppleva dom samtidigt som bara vill att han ska sluta utvecklas och stanna där han är nu..

Men jag njuter verkligen, går inte att beskriva, men jag har verkligen aldrig njutit så mycket av att ha en bebis här hemma som nu.. Och det är nog för att jag vet att det är sista gången man har en här hemma..

Sorligt visa dagar men andra dagar kan jag tycka att det är skönt..

 

Önskar er en fin kväll.. Hare gott.

 

 

 

Precis när man hyffsat kommit iordning så ska det tapetseras här hemma och då blir det ännu mer kaos.

 

Lite jobbigt med mycket grejer och liten plats och de ska tapetsera.. Men jag låter grejerna få stå eller det stora. För har ingenstans att göra av ex. soffan eller sängen så länge de håller på.

Imorn ska de slippa och slänga upp tapeter så jag hoppas de täcker över möblerna..

Med tre barn har jag ingen lust att sen komma hem och börja stor städa.

 

Men jag trivs så himla bra, galet bra. Och ni ska få se bilder när allt är iordning också :)

 

Veckan har varit så där.. Levi krånglar fruktansvärt på nätterna och jag har inte sovit ordentlig på flera dagar..

Jag är grinig och ledsen och det känns som om min ork håller på att ta slut..

Ingen förstår att jag verkligen är helt slut, vilket kanske inte är så konstig då jag hela tiden donar ändå, men det känns som min plikt annars faller allt ännu mer.. Jag är trött sleten och känner inte igen mig själv, jag har blivit den mamman jag lovade att aldrig bli, sluta bry mig om mig själv.

 

Barnen har tappat sina öron och hör inte alls på mig längre och jag vet inte vad jag ska göra ?

Elise har blivit värre än värst och tror allt är farligt helt plötsligt. Eller det började efter hon började skolan.

Men nu är det ännu värre.

Kan vara frågor som, är det farligt att jag pussar på din arm ?

Är det farligt att jag nudda Levis strumpa ?

Sen om jag säger nej då säger hon lova ? jaa säger jag så säger hon lovar du mamma ? Jaaa.

Så där håller det på HELA dagarna. Jag ljuger inte att det är en fråga om allt hela tiden.. Och det är så tröttsamt då det är så varje dag samma fråga..

Tur jag älskar dom så fruktansvärt mycket annars vet man aldrig vad jag gjort.

 

Ne ni mina vänner, ska ta och lägga mig nu...

Önskar er det bästa..

kram

I ett par dagar var det verkligen kaos runt omkring mig..

I måndags kl.12 fick vi nycklarna till nya stället. Och det bar av.. Vända efter vända och vi höll på till ca 20.00

Men vi han ändå inte klara..

Som tur var så skulle inte de vi hyrde huset av ha nycklarna förrän på tisdag 16.00

Så 10.00 satte vi igång och 15.40 var vi klara med flytt och städ. Två minuter senare kommer de för att hämta nycklarna.. Pust.. Riktigt jobbigt, och mina fötter, ben, höfter och rygg kändes kan jag säga..

Har sovit dåligt för att kroppen har varit så slut..

 

Men nu är vi satta på nya stället.. Och bland alla kartonger så trivs jag redan så himla bra..

Ofta så känner man direkt att det här bli bra eller det här blir inte bra.. Men det är så mysigt..

4 rum ska tapetseras om och har fått tapetkarta så imorgon måste vi ha bestämt oss så kommer de nästa vecka och tapetserar.. Och det känns ännu bättre att det kommer vara tapeter vi valt och som är i våran smak och inte massa skavanker på väggarna, för små fel kan störa en enormt mycket och göra att man inte trivs.

Nu är det inte så jätte hemska tapeter här mer än i vårat rum.. Men som sagt ska de bort..

Sen kan man börja slänga upp saker på väggarna och göra det ännu mera mysigt..

 

Levi sover ute i vagnen, skönt med bara en plan och att i vardagsrumet har vi uteplast utanför så ställer honom där och då ser jag och hör om han vaknar.. Perfekt..

Han somnar bara i vagnen på dagarna.. Träligt dock när det har regnat ute eller som idag då det är kallt ute och jag är så frusen av mig..

Men skönt samtidigt för då slipper jag väcka honom när jag går och hämtar Elise då kan han ligga kvar i vagnen.

Om han fortsätter sova sen efter så tänkte jag se om syrran kan kolla honom då de bor snett emot oss så då är det nära :)

 

Men önskar er en fin dag i första snön :)