Att inte vara för öppen
Mycket känslor och tankar snurrar i mitt huvud och det har pågått ett par månader nu..
Jag vill vara öppen men inte för öppen... Jag skulle vilja kunna skriva precis vad jag tänker och känner utan att känna skuld eller behöva skämmas.
Men jag försöker tänka att det är en blogg och i den kanske inte allt ska synas.
Det finns en tjej som har en blogg, hon skriver allt nästintill om vad hon känner tycker och gör.
När jag läser den mår jag bra, för hon vågar sticka ut, hon är inte rädd för vad andra ska tycka och tänka.
Det är ju hennes känslor och liv varför ska hon dölja det när det faktiskt är så..
Tycker hon är så modig som vågar stå upp för den hon är.
Hon skriver sådant ingen annan jag tror skulle våga skriva öppet, kanske inte ens säga öppet inför de som ens står en närmast.
Jag önskar jag var lite mer som henne, men med rädsla att bli ogillad och få blickar avstår jag.
Alla har vi hemska/jobbiga tankar ibland, jag kanske har det mer eller mindre varje dag..
Jag har insett att jag har en depression och måste ta hjälp, men det gäller ju att ta sig till att kontakta hjälpen.
Men inte ens den orken har jag, eller är jag rädd ? Jag vet inte.
Jag känner hopplöshet och orken håller på att ta slut.
Jag döljer det ändå ganska bra för de som står mig närmast för att jag skäms, eller rädslan att inte bli tagen på allvar. Henke ser jag vet, men han visar inte det, eller så förstår han inte.
Men jag tror gränsen snart är nådd. Det är tack vare mina barn jag fortfarande står på mina ben, att jag orkar det lila jag gör, allt för deras skull, för att de ska ha de bra.. De är mitt allt, mina älskade barn..
Utan dom hade jag avstått från att spendera mer tid på denna jord. Den ger ingenting, den är bara grym och jag hatar den. Mina barn ger mig en mening..
Mina älskade, underbara guldklimpar, som går mig på nerverna just nu, men de är ändå så fruktansvärt älskade
.
Kommentarer
Jenny
Just det där med vad man "kan" och " inte kan" skriva kan vara svårt ibland. Vem är det som bestämmer det egentligen? Själv tycker jag att det är upp till en själv att fatta det beslutet. Vill du skriva om en sak tycker jag du ska göra det,men vissa saker känns ändå svåra!
Vad synd att du inte mår bra :/ det är dock positivt att du vet om det själv så du kan göra något åt det! Hoppas du får ordning på det :D
Trackback
