Älskade barn.
Jag har varit en riktig satmara denna graviditet, grinig nästintill hela tiden och minsta lilla fel någon säger så blir jag ledsen.. Jag tål ingenting..
De som har haft mest tålamod är mina barn, det är precis som om dom förstår mig, att det är jobbigt, att jag behöver vila, kanske mer hjälp, kanske inte orkar lika mycket.. De är verkligen helt underbara och jag är så glad och stolt över att de är mina barn.. Kanske ska tacka mig själv ;)
Samtidigt får man jätte dåligt samvete att man inte har samma stubin som tidigare då de gånger de tjafsar emot eller bråkar med varandra så blir jag arg fortare. Jag skriker aldrig på mina barn, det har jag lovat mig själv att aldrig göra då jag vet vad rädd jag blev och vad obehagligt jag tyckte det var när min mamma gjorde det emot mig.
Tycker det är otroligt svårt att veta hur jag ska visa dom att det inte är okej att göra visa saker de gör.
Barnuppfostran är otroligt svår tycker jag.. Vad är rätt och vad är fel..
Det jag är glad över är att mina barn sällan slåss, man hör många syskon slåss och jag vet att jag och mina syskon slogs väldigt mycket men jag tolererar inte att man slår varandra här hemma.
De blir aldrig slagsmål utan det kan vara att ex, Milian slår Elise för något och då kommer hon direkt till mig och säger till.. Eller tvärtom, oftast är de Milian som är den galna :P
Han har föresten kommit in i en otrolig trotsålder vilket gör det ännu jobbigare, han gör sådant han vet att han inte får, och när man tittar honom i ögonen i hans nivå och säger att det inte är okej så skrattar han åt en..
Härmas gör han hela tiden också, och detta är helt nytt med för Elise har aldrig varit sådan :P
Så ja han testar än verkligen. han tycker det är kul men inte jag.. Sen kan jag även säga att jag ibland inte kan låta bli att skratta åt det hela och kanske dumt för det ser ju han när jag gör och då tror han att han är skit rolig.
Mina goa trollungar..
Mycket att läsa nu ;) Hoppas allt är bra mer er iallafall :)
Kommentarer
malins mamma
Emelie, du är så underbar mot dina barn, bara så du vet! Även du har rätt att bli trött ibland och tappa tålamodet,kram på dig :)
Trackback
