För eran skull går jag genom eld och vatten
Natten blev det mycket spring till Milian, att det inte ger sig.. Börjar bli tröttsamt. Nu i denna period känner jag för att rymma ifrån allting bara för att få vara ifred och sova och vila..
Barnen är inne i en period där de trotsar något enormt, Elise säger mycket som gör att jag får dåligt samvete, och jag blir så ledsen på henne och känner mig som världens sämsta mamma..
Milian trotsar med som aldrig förr som jag skrivit tidigare och jag vet inte hur jag ska tackla det..
Samtidigt så flera ggr om dagen så är de världens mest förstående och goaste barn.. Men det känns inte riktigt som man uppskattar det då de få stunder de trotsar och tar all min energi..
Jag tror de märker av min stress å press som är just nu och därför trotsar ännu mera.
Ja till något annat.. Barnen fick vara lediga idag för deras farmor och farbror Filip ville ha med dom till badhuset.
Så de tog bilen och är där nu, sen skulle de och äta på salladsbaren.. Fusk..
De skulle komma hem vid 15-15.30...
Så idag tänker jag ta det lugnt, skulle behöva sova känner jag, men känner samtidigt ingen ro då det är så stökigt här hemma och det skulle behövas städas, men jag har ingen lust..
De har fortfarande inte ringt om huset, och hoppas de gör det idag eller imorgon, men samtidigt förstår man om de som tittade på huset behöver tänketid kanske så man får helt enkelt vänta. Hoppas iallafall vi fått svar på fredag.
Har även lämnat in Elises ansökan om förskoleklass och hoppas vi får den plats vi önskar.
Sjukt att hon länge inte kommer vara ett dagisbarn efter sommaren.. Min lilla stora tjej.
Måste även jag ta upp det som jag läste i en annan tjejs blogg det här med att glömma bort de barn som redan finns..
En rädsla jag har är att så fort bebisen tittar ut så kommer omgivningen glömma bort Elise och Milian, att ingen kommer uppmärksamma dom och bry sig lika mycket om dom när han kommit.
Jag vet en specifik person som kommer göra det i början tills bebisen blir så pass stor att han blir mer självgående, och jag har funderat mycket på hur jag ska bemöta det ?
Hur pratar man med en sådan person ? Ska man säga något alls ?
Personen kommer antagligen inte träffa bebisen kanske mer en 1-2 ggr i månaden.. Ska jag bara se förbi det eller vad gör man ?? För de som behöver uppmärksamhet är Elise och Milian, inte bebisen så länge han är liten.
De får inte glömmas bort..
För eran skull går jag genom eld och vatten, jag älskar er till månen och till baka tusen gånger om <3
Kommentarer
Trackback
